Life Stories | Matkreation
Category

Life stories

Category

För inte allt för länge sedan var det Johannas babyshower. Nu idag var det Hannas. För bara ett år sedan samlades vi alla runt ett bord fyllt av vinglas och snittar, idag såg det lite annorlunda ut.

I alla fall för the mom to be, vi andra drack Champagne, mest för att vi ännu kan ;) Att planera en babyshower mitt i examensprojektet tillsammans med en nybliven mamma till ett kolikbarn har haft sina svåra stunder, men vi fick ihop det!

Finaste Hanna, aka the preggo herself.

Till lunch serverades en kycklingsallad med stekt sparris, mozzarella och pistagenötter. Till det gjorde jag en linssallad med kokta linser, färsk basilika, körsbärstomater, pressad citron, olivolja och salt.

Till efterrätt hade gjort en bladning av cupcakes a lá socker och mjöl, gluten- och sockerfri chokladkaka och en variant av semmelkladdkakan jag gjorde för ett tag sedan.

Istället för proteinpulver med smak av vit choklad hade jag i ett med smaken Golden syrup, gräddningstiden kortade jag ner till… 23 minuter tror jag det var och i kokosgrädden på toppen åkte det ner en kapsyl med röd karamellfärg.

Nu laddar vi upp för en ny vecka med examensfest på torsdag. Det är ju himlans mysigt att få spendera söndagen med ens bästaste vänner <3

Jag har förmodligen dom finaste vännerna som finns och det var just precis dom som igår överraskade med en ganska så sen men helt underbar födelsedagspresent. När ens schema de senaste året knappt gått ihop har det varit svårt att hitta tid för överraskningen. Jag som ogillar allt där jag själv inte har kontroll har glatt undvikit att påpeka det, men igår slog dom till. Och jag var högst ovetandes om vad som väntade. 

Men det var alltså här, på taket på Selma City Spa som vi spenderade gårdagen.

Här i den uppvärmda poolen låg vi och flöt med några glas bubbel tills vi alla såg ut som russin. Efter tre (!!) timmar i poolen smet vi in och fortsatte jiddra och bubbla i fåtöljerna.

Jag är förmodligen den mest tacksamma jäveln som finns att lura, hänger egentligen aldrig riktigt med i vad som sker haha. Tydligen skulle vi bara in och kissa på hotellets fintoaletter innan vi fortsatte vidare mot gården på Supper, jag som tyckte det var en suverän idé passade på att kissa två gånger haha. Och där och då fick jag en sjal över ögonen och slussades iväg högst ovetande om vilken underbar kväll vi hade framför oss. Drömgänget på drömstället! 

Efter några timmar på spa duschade vi och traskade iväg för en helt fantastisk middag på Supper. Dit jag trodde vi skulle cirka fem timmar tidigare.

Mer utvilad än någonsin åkte vi hem vid 12 snåret, jag passade idag på att sova ut… lite för länge möjligtvis ;) Nu blir det ett gympass och sedan beger vi oss vidare till grönan för femkamp och ett glas vin. Dessa lediga dagar just nu gör själen ack så gott. 

Jag skulle vilja säga att det är helt ofattbart det som hänt. Men någonstans är problemet det motsatta, i världen sprids terror och att attentat kan ske precis vart som helst är vad som ger näring till den cancern. Med mina katastroftankar känner jag mig alltid närmare attentat och anhörigas oro än vad jag är, men jag har lärt mig att luta mig tillbaka på de rationella tankar som fortfarande tänker klart. Jag är inte mitt i det. Men i fredags var det precis det vi var, hela Stockholm stod mitt i det.

På skolan hade vi Careerday. 300 möten skedde i huset den dagen, möten om framtiden. Strax före klockan 15 fick jag en push från Omni som bekräftade att en lastbil kört in i Åhléns. Varuhuset ett stenkast bort från där vi var, varuhuset jag i veckan konstaterade att jag undviker pågrund av rädsla. Sen gick det hela ganska snabbt. Att stå i ett hus med 300 personer där alla under några timmar varit inne i någon form av isolerad bubbla och där alla nu börjar få notiser om terrorattentat i vår stad, det är en surrealistisk känsla. Bubblan sprack snabbt men tiden gick långsamt.

Runt omkring mig börjar folk gråta, andra börjar skärma av sig och resten ringer frenetiskt till anhöriga. Telefonnätet la av och paniken spred sig tyngre. Jag fick tag på de flesta i min familj ganska fort, alla förutom min yngsta syrra. Hon som jag vet brukar befinna sig på Drottninggatan. Någonstans där infann sig en panik och väntan på ett livstecken från henne kändes oändlig. Men hon var inte där, hon var på väg in dit men hade vänt.

Sedan gick allting snabbt. Beväpnad polis spärrade av hela Sveavägen, folk utanför vårt fönster föstes av polisen in i alla lediga utrymmen som kunde hittas. Skolan låstes och alla samlades, långt bort från fönstren. I 3 timmar satt vi sedan och följde livesändningen av den värld i chock som fanns precis utanför. Våra underbara lärare gjorde den hemska eftermiddagen i skolan till den tryggaste platsen vi kunde önska.

I en tid av stor sorg och chock är det fint att se den gemenskap som föds. Hela världen sörjer med Sverige och Stockholmarna står mer enade än någonsin. Inte bara mina, utan hela världens, tankar går till terrorns offer och deras familjer. We all pray for Stockholm.