Life stories

En sån dag

mars 7, 2016

Jag har lärt mig att har du inget snällt att säga, så säg ingenting alls. En taktik jag tar till när jag blir sur, som min pojkvän kallar The silent treatment. En hemsk egenskap mitt i ett gräl där slutmålet någonstans är att kunna resonera och enas om en kompromiss över bådas behov. Det är svårt att resonera när den ena inte talar.

Idag har jag inget snällt att säga. Så jag säger ingenting alls. Kollegorna på jobbet hade uppenbarligen förstått att jag idag inte var mitt glada jag, jag själv skyllde på att jag var trött. Men det är jag ju inte, jag är till och med mer utvilad än jag vart på länge. Jag är bara på dåligt humör. Egentligen helt utan anledning, vilket gör det hela så mycket svårare.

Jag tenderar vanligtvis att skämta bort mina bekymmer, en lika urusel taktik som att vara tyst, men jag får åtminstone ett gott skratt på köpet. Men jag lyckas liksom inte ens samla kraft till att skoja bort denna dag, istället accepterar jag att alla dagar inte kan vara bra och gnäller högljutt till min syster. För jag har åtminstone lärt mig att det sällan blir bättre av att inte säga någonting. Ibland blir stressen över alla krav för stor, kraven som egentligen inte kommer från någon annan än mig själv. Jag ser hur andra stressar över att de ännu inte vet vad de vill göra, själv stressar jag över att jag vill för mycket. Alldeles för mycket, på samma gång. Min syster påminde mig om allt jag lyckats med hittills, att blogga, träna, tävlingssatsa, jobba heltid och plugga deltid. Allt på samma gång. Det drivet som jag i vanliga fall uppskattar hos mig själv, men som jag inte ser idag. Istället ser jag allt jag inte lyckats med som jag velat göra. Allt jag har kvar, som jag borde påbörjat. 

Alla dagar kan inte vara bra, varför pratar vi så sällan om just dom dagarna? 

När jag får dagar som dessa har jag ett stort behov att planera. Att analysera och strukturera upp mina tankar, över vad det är som egentligen stressar mig. För hos mig handlar det oftast om en stress, en inre sådan, över någonting.

Jag vet att jag kommer känna annorlunda imorgon, för så är det oftast. Haha jag vet att mannen här hemma kommer titta precis lika frågande på mig som alla andra gånger jag har en dålig dag helt utan anledning. Men då får det vara så, för det är okej att ha det.

Jag ser mina sämre dagar som de som tvingar mig framåt. En dag jag får stanna upp och se vart jag faktiskt är på väg alla de där andra dagarna när loket bara tuffar på. Jag får en dag att ifrågasätta mina val och vad jag egentligen vill. Imorgon när jag vaknar upp och inte längre känner att jag inte gjort allt det där jag vill, ska och borde kommer jag förhoppningsvis ha en tydligare plan över hur jag ska komma dit. Men samtidigt vakna upp lika motiverad och tillfreds med det som är här, just nu. 

Dagen har inte bara varit dålig, jag har också lite roliga nyheter, att berätta imorn. När det är en helt ny dag.

Philippines

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Kim mars 7, 2016 at 10:58 e m

    Nästan läskigt hur mycket jag känner igen mig i saker du skriver. Tänkt på det vid flera tillfällen nu. Allt från hur du hanterar ditt packande (haha jag är SÄMST på att packa, blir helt apatisk varje gång det är dags) till hur du är en beroendepersonlighet (Hej socker! Kollsyrade drycker och tuggummi har också varit en svaghet som jag nu fått förbjuda mig själv att konsumera pga. effekterna det har på min mage i för stora doser) till hur du älskar struktur och planering och nu detta. Är precis där du är i detta nu där man vill för mycket men knappt vet var man ska börja. Och där stressen vissa dagar tar över och man på något sätt försöker släta över att man mår sämre vissa dagar. Din blogg är hursom grymt inspirerande och mysig och jag är glad att jag hittade dig på instagram mitt i din bikinisatsning :) Du är en inspiration nu när jag själv bara har 7 veckor kvar. Kram på dig / @kimsresa på instagram ;)

    • Reply matkreation.se mars 8, 2016 at 11:16 f m

      Ååå underbara du, tack så mycket! Jag tror ibland att det är en viss personlighetstyp som söker sig till fitnesstävlingar, vi är inramade individer som motiveras av utveckling men jag tror att det är minst lika vanligt att psyket kan få sig en omgång emellanåt. Att aldrig vilja nöja sig är en bra egenskap som gör en till en do:er, men självklart måste man försöka hålla det i schack. Det är så kul att följa din resa mot scenen, du är SÅ himlans duktig haha och jag kan knappt vänta på att få se dig på tävlingsdagen ;) Vi kanske möts på scenen sen någon dag :D

  • Reply Linda Assarsson mars 8, 2016 at 7:26 f m

    Hej fina du :)
    Oj vad jag känner igen mig i det du skriver!
    Jag är typ alltid glad & pepp på livet :)
    Men ibland kommer de där dagarna då jag typ bara vill be allt och alla att dra åt h-e..
    Orsak saknas och frågar någon vad det är så har jag inget svar..
    Min kille har vant sig vid att dessa dagar dyker upp då och då och han liksom jag vet att dagen efter är jag som vanligt..

    Klart man ska få ha dagar som är mindre bra, men jag tycker inte om dem alls..
    Känns som en bortkastad dag..
    Men..
    Det kommer alltid en morgondag :)

    Tack för din härliga blogg!

    Kram Linda

    • Reply matkreation.se mars 8, 2016 at 11:19 f m

      Jag vet vi alla har dåliga dagar, men när dem slår en själv känner jag alltid att jag tappat mig själv HELT och allt jag gör ifrågasätter jag.
      Det är nog viktigt med dessa dagar också, att få släppa ut allt och ladda om inför de som faktiskt är bra. Haha och visst känns dom bortkastade, där gick ju liksom en HEL DAG ur mitt liv på att vara sur på INGENTING ;)

      Men vi får nog inse att vi kommer se betydligt fler av dessa meningslösa dagar under vår livstid ;) Tack snälla du för din fina kommentar!

    Leave a Reply