Life stories

Motivationssvacka

juni 3, 2016

Den här veckan har varit tuff och jag har haft en ständig känsla av att allt jag valt att satsa mitt allt på inte ger någon utdelning. Det är en hemsk känsla, för finner jag ingen motivation till något vet jag inte vad jag har kvar som ska driva mig framåt. Det är okej att stå still ibland, det är det och vi måste tillåta oss själva att få andrum emellanåt för att ladda motorerna för att fortsätta orka tuffa vidare framåt men det lämnar ändå en känsla av tomhet.

Mitt psyke är det jag vanligtvis förlitar mig på, jag har ett starkt psyke och en optimistisk syn på livet. Efter flera år i terapi har jag lärt mig att varje dag uppmärksamma vad jag själv gjort bra och genom det ta mig tiden att faktiskt berömma mig själv för det. Mina svagheter jobbar jag ändå på varje dag, mer än så behöver jag inte älta dom sidorna. Jag är bra på att hitta guldkornen helt enkelt och visst har jag funnit små glimtar av dem den här veckan men inte lika ofta och de har definitivt inte fyllt mig med samma känsla av just motivation.

Och i vanlig ordning vid svackor försöker jag hitta anledningen, men ibland finns det bara ingen utan det är en känsla. Som etsat sig fast. Träningen känns lönlös eftersom att jag ändå inte är i närheten av där jag vill vara- och det är det som oftast driver mig, som sporrar mig till att kämpa lite extra – vetskapen att jag kanske inte är där jag vill vara men att jag har all förmåga att ta mig dig. Och för att göra det måste jag lita på mig själv. 

Att laga mat har jag inte orkat, har ni provat att vara kreativa när motivationen är borta haha? Inget kommer naturligt. Att fota har jag inte pallat. Okej ni hör, Stockholms bittraste tjej som talat. Samtidigt vaknade jag upp idag och insåg att allting egentligen grundar sig i hur jag ser på saker och vad JAG väljer att fokusera på. För bara två veckor sedan klappade jag mig själv på axeln efter pass, för dom var grymma! Jag såg små, små förbättringar i fysiken – för att jag valde att göra det. Jag och mannen lagade mat tillsammans, för att det var kul. Ingenting har förändrats sedan dess, förutom min inställning.

Jag har tillåtit mig själva att puppa tillräckligt nu, jag har gett mig själv andrum från vardagen men nu är det jag som rycker upp mig själv och börjar tro på mig själv igen. Som hittar tillbaka till attityden där jag finner glädje i saker som jag faktiskt brinner för och där jag berömmer mig själv när jag gjort något bra, stort som smått. För det är DET som är jag, egentligen. 

Nu ska jag gå och marka…. Och det, det ska faktiskt bli kul.

Processed with VSCO with a5 preset

 

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Linda Assarsson juni 3, 2016 at 4:24 e m

    Älskar ditt sätt att resonera!! Grymma tankar och bara sååå sanna ju! Det är hur vi tänker som påverkar hur vi mår..
    Så bra att du ser ljust på saker igen! Och fortsätt för allt i världen att ge dig själv en klapp på axeln för allt du gör, var nöjd med det lilla och sträck på dig! Du är ju grym ju ??
    Jag har också varit i en motivationssvacka på livet i stort senaste tiden, såå surt och trist ju! Men nu börjar tankarna att ljusna och därmed kommer motivation och lust tillbaka ?

    Ha en fin helg och ta hand om dig ?

    • Reply matkreation.se juni 4, 2016 at 2:11 e m

      Ååå Linda tack för dom fina orden, jag blir så glad! Haha nere på djupet så glömmer man lätt bort att det faktiskt är tankar som man inte ensam om ;) Jag tror allting bottnar i att man ställer höga krav på sig själv, gör vi inte det så kommer vi visserligen ingenstans men vi måste verkligen samtidigt välja att se det fina vi gör och att det faktiskt inte finns någon stress med att uppnå ALLA mål man sätter för sig själv IDAG… Detsamma, du får ha en fin helg :)

    Leave a Reply