Health stories, Kitchen stories

New addiction

oktober 11, 2015

Lindahls kvarg Linfrön

Okej jag är klar med uppsatsen. Äntligen och i tid. Jag tror till och med att jag förstod det mesta av vad jag skrev. Jag har en tendens att ibland sätta igång en snurra som jag svårt att ta mig ur, fingrarna bara skriver utan att jag egentligen reflekterar över exakt vad de kommer fram till. Vanligtvis sker det när jag är trött, för jag är lite av en natt-pluggare. Ibland häpnas jag över vad jag själv åstadkommit de där timmarna då jag inte egentligen inte var riktigt närvarande… Andra gånger är det bara att skrota skiten och börja om från början, lite mer mentalt närvarande haha.

Gårdagen bjöd annars på dietens första riktigt låga dag. Jag var inte på dåligt humör, jag var låg. Och orkeslös. Hittills har jag varit förskonad och min första reaktion var att bara rensa schemat och stanna inne, och vara låg.

Men det fungerar inte så. Och dagar jag inte känner mig på topp kommer att komma igen. Och när jag tänkte efter, så behövde inte den dåliga dagen bero på dieten. För vem har inte dåliga dar? Men istället för att pusha kroppen i en riktning den verkligen inte ville, till gymmet då. Beslutade att jag lite smått ge den en mini knuff, en knuff med kompromiss. Jag går till gymmet, men kortar ner mitt pass. Istället för 5 set på vardera övning, gjorde jag tre. Och cykelintervallerna flyttar jag till imorgon. Och efter att ha mött upp både coach och annat sprudlande folk på gymmet så lämnade jag lokalen några sett färre än vanligt men med ett humör som vara någorlunda återställt.

En del av gårdagens mående vet jag beror på stress. Stress över att hinna klart med min uppsats, stress över att hinna poseringsträna. Stress över att ordna veckans matlådor. Det blev för mycket måsten på för lite. Två inlämningar kvar på kursen och hädanefter ska det fördelas över veckans vardagar så helgerna lämnas åt sådant jag vill göra. Träna, äta men även hinna vila. 

Vilket var vad vi gjorde igår kväll. Årets första biobesök. Och förmodligen ända, vi är för lata för att ta oss till biografen. Men vad uppskattat det var igår. Så jag, mannen min och min väska med kvarg och linfrön begav oss ut i höstkylan för att se The Martian som trots min tvekan var riktigt, riktigt bra. 

Morning abs

Trots något låg i humöret så börjar jag ändå se framsteg med min form. Det släpper bra och det glädjer mig att allt slit inne på gymmet de senaste två åren verkar ha gett resultat. 

För det är det här som är det jobbiga, framförallt psykiskt, att jag egentligen inte vet vad jag har för form. Jag har ingen möjlighet att ställa in mig på vad jag kommer leverera på scen. Jag får helt enkelt vänta. Vänta och se vad vi har att jobba med. Samtidigt så ser jag tjejerna som går upp på scen på SM, på NM, på Nicole Wilkins och inser att jag förmodligen inte ser ut som de gör. Vilket inte är meningen heller, inte egentligen. För jag ska se ut som jag gör. Men utan en egen referensram att gå på, sneglar man liksom på vad man har att tillgå. De som tävlar divisioner ovanför där jag kommer att börja. För vi måste alla börja någonstans. 

Nu ska jag lägga tankarna på annat, fortsätta leta efter inredning för att sedan ladda upp inför kvällens poseringsträning på M3 gym. Kan vara bra att ha provat posera på en större yta än 1×1 meter :D Men innan det väntar Sashimikväll hos mamma och pappa!

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply