Life stories

Pray for Stockholm

april 9, 2017

Jag skulle vilja säga att det är helt ofattbart det som hänt. Men någonstans är problemet det motsatta, i världen sprids terror och att attentat kan ske precis vart som helst är vad som ger näring till den cancern. Med mina katastroftankar känner jag mig alltid närmare attentat och anhörigas oro än vad jag är, men jag har lärt mig att luta mig tillbaka på de rationella tankar som fortfarande tänker klart. Jag är inte mitt i det. Men i fredags var det precis det vi var, hela Stockholm stod mitt i det.

På skolan hade vi Careerday. 300 möten skedde i huset den dagen, möten om framtiden. Strax före klockan 15 fick jag en push från Omni som bekräftade att en lastbil kört in i Åhléns. Varuhuset ett stenkast bort från där vi var, varuhuset jag i veckan konstaterade att jag undviker pågrund av rädsla. Sen gick det hela ganska snabbt. Att stå i ett hus med 300 personer där alla under några timmar varit inne i någon form av isolerad bubbla och där alla nu börjar få notiser om terrorattentat i vår stad, det är en surrealistisk känsla. Bubblan sprack snabbt men tiden gick långsamt.

Runt omkring mig börjar folk gråta, andra börjar skärma av sig och resten ringer frenetiskt till anhöriga. Telefonnätet la av och paniken spred sig tyngre. Jag fick tag på de flesta i min familj ganska fort, alla förutom min yngsta syrra. Hon som jag vet brukar befinna sig på Drottninggatan. Någonstans där infann sig en panik och väntan på ett livstecken från henne kändes oändlig. Men hon var inte där, hon var på väg in dit men hade vänt.

Sedan gick allting snabbt. Beväpnad polis spärrade av hela Sveavägen, folk utanför vårt fönster föstes av polisen in i alla lediga utrymmen som kunde hittas. Skolan låstes och alla samlades, långt bort från fönstren. I 3 timmar satt vi sedan och följde livesändningen av den värld i chock som fanns precis utanför. Våra underbara lärare gjorde den hemska eftermiddagen i skolan till den tryggaste platsen vi kunde önska.

I en tid av stor sorg och chock är det fint att se den gemenskap som föds. Hela världen sörjer med Sverige och Stockholmarna står mer enade än någonsin. Inte bara mina, utan hela världens, tankar går till terrorns offer och deras familjer. We all pray for Stockholm.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply