Formbilder | Matkreation
Tag

formbilder

Browsing

ContouringJeans skjorta

Och vem fick på lösögonfransar, helt själv?! JAG :D Att dom var skeva som stryk och ungefär tre gånger längre än vad jag först trodde är oväsentligt, för jag fick på dem haha. Mina fransar har nyligen intagit ett viloläge från förlängningar, de behöver det emellanåt och snart är det sommar så jag spar mig till dess.

Okej hej världens tröttaste måndag annars. Min kaffekonsumtion har skjutit i höjden idag. När klockan ringde tog det mig ett litet tag tills jag förstod vilken dag det var. Min spontana tanke var att Faan jag har försovit mig till bilverkstaden. Men det är imorn jag ska dit. Jag hade en sådan bra helg att jag inte ville att den skulle ta slut, det var en riktig myshelg som började med en sväng till IKEA i fredags efter jobbet, på lördagen bokade jag av allt som fanns på agendan och satte mig istället och myspluggade hela dagen. 

Jag och min syster har kommit fram till att vi sänker pluggångesten om vi planerar in mysplugg istället för plugg haha. Gotta fool those thoughts!

Och igår var det dags för poseringsträning på Gymmet Stockholm med Emelie och Tilda från MM Sports tävlingsteam. Å det är SÅ roligt att poseringsträna! 

Fortfarande sitter poseringen, även om det är något klurigare med en fylligare midja (hehe)…. Och ryggtavla tydligen. När vi tittade på Gladiatorerna i lördags frågade mannen om tjejen på TV hade ryggfet som hängde under sporttops-kanten, jag var väldigt SNABB och tydlig med att hon hade välutvecklade lats – tack vare mycket hård och bra träning hahhahaha. 

Jag säger detsamma om min rygg här nedanför då ;) Hård träning… Och välutvecklade lats hehe

Processed with VSCO with a5 preset

Processed with VSCO with a5 preset

Nu var två av oss tre på diet och en annan (läs; jag) inte det. Men jag känner att poseringsträningen är något jag vill hålla kvar i, on- som offseason. Framförallt gillar jag känslan av att jobba med min kropp och nog tycker jag att kroppen nästan är kvinnligare med lite mer volym :p 

Helgen fick sedan avrundas med middag hos pojkvännens pappa. Så det var den helgen det :)

Jag är hungrig idag. Och min kropp skriker efter mat. Jag lärde mig tidigt när jag beslutade att börja äta regelbundet att försöka särskilja hunger från sug, det var viktigt för mig efter att ha lärt mig ignorera kroppens rop efter mat i så många år. Det var viktigt för min kropp att jag lärde mig förstå när den behövde mat. Och där är jag på något vis tillbaka idag. 

Jag har en sund relation till mat. Idag. Och för att komma hit har jag kravlat mig ur många djupa gropar, jag själv har grävt. Jag ser hur mina medtävlande tacklar vardagen efter en diet, och allt vad det innebär med en kropp som ständigt är ur balans och en vikt som klättrar upp i en rasslande takt. Och så inser jag att jag själv är där, men ändå inte.

Mentalt har jag förmodligen förberett mitt psyke på tiden efter dieten mer än viktnedgången och tävlingsformen i sig. Jag försökte att ständigt hålla en nykter approach till min tävlingsform, visst såg jag det hårda arbetet som låg bakom den. Och självklart är det fascinerande att se muskeldefinitioner många aldrig kommer få uppleva. För ska vi vara helt ärliga, är det en form dom flesta skulle ha svårt att uppnå, för det krävs enorma uppoffringar för att bygga en tävlingsfysik. Som majoriteten inte är det minsta intresserade av att göra, visserligen.

Jag litar på att min kropp ger mig rätt signaler till vad den behöver. Och vill ha. För mat är och ska även vara njutning. Jag litar på att min kropp talar om när den inte fått tillräckligt med näring, när den behöver fyllas på lite extra, eller när den helt enkelt behöver vila. Jag kan lita på den, för att jag vet att jag idag tar hand om den.

Men efter en diet, är det svårt att skilja på vad den behöver och vad den bara vill haFör just nu vill den ha lite av allt, och lite till. Men det slog mig igår, att jag återigen är så glad för att den samarbetat. Både i början av min viktuppgångsperiod, under min diet, och nu efteråt.

Idag fyllde vi på lite extra med maten. Och det kommer jag även att göra ikväll.

Jag har ytterligare två mål per dag med kolhydrater som ska läggas tillbaka i schemat till dess att jag kommit tillbaka helt till mitt intag offseason, men det kompenserar jag än så länge med muggkaka och nötsmör på kvällarna.

Dagsform

Dagsformen i söndags efter en helkväll med trevligt sällskap, en hel del vin, middag och efterrätt. Och nattgröt.

Nu är jag inte den största klossen i lådan, rent genetiskt och får kämpa hårdare än många andra med att bygga upp volym på min kropp. Men jag har fortfarande några kilon kvar till den form jag behöver ha för att utvecklas. Och det ser jag fram emot. För mig är det viktigt att följa att kostschema, för att försäkra mig om att jag äter tillräckligt med mat för den träning jag ägnar mig åt. Men för mig innebär det en grund att stå på, där jag offseason byter ut, och lägger till utefter dagsbehovet. Och det är där jag lärt mig lyssna på min kropp.

Min tanke är att sluta stressa över sådant jag faktiskt kan påverka. Lägg en grund för hur du ska äta på veckodagarna och lyssna sedan på signalerna du får, och justera utefter det. Många gör det för komplicerat. Min svaghet, är mitt sötsug, framförallt nu när jag ännu har ett tänk om att sötsaker innebär snedsteg från dietschemat för ja, under hela dieten åt jag en chokladbit om dagen (haha för att psyket skulle må gott!). Men att undvika socker, betyder inte att undvika sött. Kaseinmuggkaka till kvällsmål räddar kvällarna och utöver det ser jag ständigt till att ha kylen fylld av proteinchokladkaka (ps. Morgondagens recept) och när fredagen kommer, fyller vi på med lite naturgodis. Jag eftersträvar en balans, men en kontrollerad sådan för jag har trots allt fortfarande ett långsiktigt mål att uppnå och för det krävs ändå rätt näring. Men också lite gott på vägen dit :)

Vinter

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *

På lördag har det gått 6 veckor sedan jag ställde mig på scenen i Göteborg för säsongens sista tävling, 6 veckor sedan jag avslutade min 12 veckor långa diet. Vilket enligt min plan innebär att jag skulle haft 6 veckor kvar från och med idag tills jag var tillbaka på den vikt där jag började dieten. En plan som jag konstruerat ihop utifrån en tanke tagen från ingenstans.

För många är tiden efter dieten mentalt mycket jobbigare än tiden på diet. Jag själv inkluderat. Ni kan läsa mer om hur jag tänkte två veckor efter tävlingen i mitt inlägg; Efter en tävlingsdiet, vad händer nu? Men det har nu hunnit gå fyra veckor till och jag är kvar i tankarna som jag hade då.

Jag tror ändå jag hittat en balans, som möjligtvis inte är hur jag skulle ha gjort men vad jag behöver göra, för att må bra just nu.

Min bakgrund skiljer sig från en del, men långt ifrån alla. Jag introducerades till styrketräningen 20 år gammal, extremt undernärd med en vikt på 42 kg. Att välja en väg som kantas av en stor mängd träning, matkontroll och tävlingsdieter skulle möjligtvis kunna ses som en raksträcka tillbaka till ruta ett. En plats där ingen vill vara. Framförallt när jag landar på en tävlingsvikt bara ett halvt kilo tyngre än min lättaste kroppsvikt. Men att jag gjort denna resa en gång tidigare gör den betydligt mycket lättare nu. Nu gör jag den från ett utgångsläge som är något helt annat än sist.

Tur nog tycker jag det är vackert med kurvor och mycket muskler, jag tror det gör resan lättare. Förmodligen hade jag inte gjort den alls, om jag inte tyckt just så. Jag vill tillbaka till en form där jag känner mig stark, där jag ser stark ut. Men jag vill samtidigt göra det rätt. Det är lätt att planera och strukturera tiden efter en tävlingsdiet och hur man bör och skall göra, men att befinna sig i ett tillstånd där du faktiskt får äta igen gör det svårt att hålla sig till en konstruerad plan om att trappa upp under en tolv veckors period. Istället har jag valt att lära mig lyssna på kroppen igen.

Många av de som jag tävlade med påbörjar nu nästa tävlingssatsning. Medan jag har valt att stanna där jag är, i en vardag där jag försöker hitta tillbaka till en sund inställning till mat och en förståelse för att magrutor varken ska eller bör finnas året runt. Det som tog mig tolv veckor att gå ner, har bara tagit mig 6 veckor att gå upp igen. Och nu börjar jag både känna igen min kropp och återigen trivas i den fullt ut. För det är fint med kurvor.

IMG_9182

Självklart vill jag tävla igen. Och det ska jag, stunden på scen är oslagbar. Men det är också anledningen till mitt val att vänta. Just för att jag vill tävla igen. 

Varken min kropp eller mitt psyke skulle må bra av att kliva på en till diet idag, skulle jag greja det? Absolut. Men till vilket pris?

Jag har hittat en balans. Där jag mår bra. De kilon jag lagt på mig hittills rör mig inte i ryggen, förmodligen för att jag varit tydlig med mig själv att min tävlingsform var temporär. Och förmodligen för att jag ägnat år till att försöka lägga på mig massa. Men framförallt för att den sanna glädjen ligger i det jag dagligen gör, styrketränar. En träningsform som kräver mat. Som kräver näring för att ge resultat.

Egentligen är det inte svårare än så. Jag tävlar för att träna. Jag tränar inte för att tävla. Den skillnaden är stor. Jag, precis som många andra, sporras av mål och utmaningar vilket en tävlingssatsning är, men i grunden är det bara delmål för att höja motivationen till det som jag annars lever för, utmaningen att dagligen pusha och utmana kropp och psyke i en riktning som tvingar den att växa.

Än så länge har jag något kilo kvar till min utgångsvikt. Tror jag. Jag har inte vägt mig, för det behöver jag inte. Det viktiga är väl egentligen hur jag känner mig? Och jag har ytterligare några kilo kvar till dit jag vill i år. 2016 kommer inte bli något tävlingsår, det kommer bli mitt utvecklingsår. Jag vill kliva ur min bekvämlighetszon och den tanken skrämmer mig mer än en tävlingsdiet.

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *