Uncategorized

Vardagen efter en tävlingsdiet

januari 14, 2016

På lördag har det gått 6 veckor sedan jag ställde mig på scenen i Göteborg för säsongens sista tävling, 6 veckor sedan jag avslutade min 12 veckor långa diet. Vilket enligt min plan innebär att jag skulle haft 6 veckor kvar från och med idag tills jag var tillbaka på den vikt där jag började dieten. En plan som jag konstruerat ihop utifrån en tanke tagen från ingenstans.

För många är tiden efter dieten mentalt mycket jobbigare än tiden på diet. Jag själv inkluderat. Ni kan läsa mer om hur jag tänkte två veckor efter tävlingen i mitt inlägg; Efter en tävlingsdiet, vad händer nu? Men det har nu hunnit gå fyra veckor till och jag är kvar i tankarna som jag hade då.

Jag tror ändå jag hittat en balans, som möjligtvis inte är hur jag skulle ha gjort men vad jag behöver göra, för att må bra just nu.

Min bakgrund skiljer sig från en del, men långt ifrån alla. Jag introducerades till styrketräningen 20 år gammal, extremt undernärd med en vikt på 42 kg. Att välja en väg som kantas av en stor mängd träning, matkontroll och tävlingsdieter skulle möjligtvis kunna ses som en raksträcka tillbaka till ruta ett. En plats där ingen vill vara. Framförallt när jag landar på en tävlingsvikt bara ett halvt kilo tyngre än min lättaste kroppsvikt. Men att jag gjort denna resa en gång tidigare gör den betydligt mycket lättare nu. Nu gör jag den från ett utgångsläge som är något helt annat än sist.

Tur nog tycker jag det är vackert med kurvor och mycket muskler, jag tror det gör resan lättare. Förmodligen hade jag inte gjort den alls, om jag inte tyckt just så. Jag vill tillbaka till en form där jag känner mig stark, där jag ser stark ut. Men jag vill samtidigt göra det rätt. Det är lätt att planera och strukturera tiden efter en tävlingsdiet och hur man bör och skall göra, men att befinna sig i ett tillstånd där du faktiskt får äta igen gör det svårt att hålla sig till en konstruerad plan om att trappa upp under en tolv veckors period. Istället har jag valt att lära mig lyssna på kroppen igen.

Många av de som jag tävlade med påbörjar nu nästa tävlingssatsning. Medan jag har valt att stanna där jag är, i en vardag där jag försöker hitta tillbaka till en sund inställning till mat och en förståelse för att magrutor varken ska eller bör finnas året runt. Det som tog mig tolv veckor att gå ner, har bara tagit mig 6 veckor att gå upp igen. Och nu börjar jag både känna igen min kropp och återigen trivas i den fullt ut. För det är fint med kurvor.

IMG_9182

Självklart vill jag tävla igen. Och det ska jag, stunden på scen är oslagbar. Men det är också anledningen till mitt val att vänta. Just för att jag vill tävla igen. 

Varken min kropp eller mitt psyke skulle må bra av att kliva på en till diet idag, skulle jag greja det? Absolut. Men till vilket pris?

Jag har hittat en balans. Där jag mår bra. De kilon jag lagt på mig hittills rör mig inte i ryggen, förmodligen för att jag varit tydlig med mig själv att min tävlingsform var temporär. Och förmodligen för att jag ägnat år till att försöka lägga på mig massa. Men framförallt för att den sanna glädjen ligger i det jag dagligen gör, styrketränar. En träningsform som kräver mat. Som kräver näring för att ge resultat.

Egentligen är det inte svårare än så. Jag tävlar för att träna. Jag tränar inte för att tävla. Den skillnaden är stor. Jag, precis som många andra, sporras av mål och utmaningar vilket en tävlingssatsning är, men i grunden är det bara delmål för att höja motivationen till det som jag annars lever för, utmaningen att dagligen pusha och utmana kropp och psyke i en riktning som tvingar den att växa.

Än så länge har jag något kilo kvar till min utgångsvikt. Tror jag. Jag har inte vägt mig, för det behöver jag inte. Det viktiga är väl egentligen hur jag känner mig? Och jag har ytterligare några kilo kvar till dit jag vill i år. 2016 kommer inte bli något tävlingsår, det kommer bli mitt utvecklingsår. Jag vill kliva ur min bekvämlighetszon och den tanken skrämmer mig mer än en tävlingsdiet.

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply